"Den kallas islamofobi, den känslan jag fick.
Två timmar in i seminariet stormar sex eller åtta män nerför trapporna. De hade inte varit med och lyssnat på föredragen, utan suttit en våning upp i kafeterian, för sig själva. Nu, när det snart var dags för publikens frågor, ställer sig männen med korslagda armar i gångarna mellan stolsraderna. De har yviga skägg. Huvudbonader. Den man som ser ut att vara deras ledare har kaftan. De tränger sig framåt. Markerar närvaro."
"Jag är rädd, och mitt hjärta bultar. Jag skäms för det. Rädd för vad då? Fromma människor?
Deras ledare får mikrofonen. Han presenterar sig som Husam. Efter några meningar på bruten svenska om hur sårade rättrogna muslimer är vänder han sig direkt till Lars Vilks. Men för själva hotet använder han arabiska, vilket tolkas omgående av en panelist. "Jag hoppas att ditt öde blir en lärdom för andra", säger han menande."
Läs Gudmundsons skakanda blogginlägg från seminariet här
Nima Daryamadj har också skrivit två inlägg om detta
Och Lars Vilks
Och SvD
Och Germund Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar