I Mitt Sverige...: Mats Skogskär: Bröder till bröders försvar

"Förvånansvärt många tar förvånansvärt lätt på Muslimska brödraskapets alltmer framträdande roll i den egyptiska revolten.

Tongångarna går ungefär så här:

Bröderna är visserligen väldigt religiösa, men i grunden rätt mjuka, fina killar, och dessutom så rymmer rörelsen många röster och har på senare år reformerats, och om det mot förmodan skulle visa sig att bröderna inte är så mjuka och fina så har de ändå inget större stöd bland det egyptiska folket.

I en artikel på DN Debatt igår betonade Leif Stenberg, Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet, vikten av att ”inte demonisera Muslimska brödraskapet, utan att skapa och stödja förutsättningar för en bredare allians inom oppositionen”.

Då finns enligt Stenberg förutsättningar för en utveckling som leder till demokrati i Egypten och samtidigt innebär att brödraskapet dras in i en ”mer pragmatisk mittfåra”.

Det är möjligt. Leif Stenberg är fackmannen här. Hoppas han har rätt.

Fast enligt andra forskare, som professor Mattias Gardell i Uppsala, utgör brödraskapet redan islams pragmatiska ”mittfåra”.

Så mycket expertis gör lätt lekmannen förvirrad.

Man kan för övrigt fråga sig om inte skönmålning är väl så vanligt som ”demonisering”.

Så här skrev islamologen Jan Hjärpe på SVT Debatt häromdagen:

”De senaste årens utveckling visar på att det Muslimska Brödraskapet och liknande organisationer närmast kan jämföras med de kristdemokratiska partierna i Europa, i sin syn på demokrati och i synen på religionens roll i samhället, och i engagemanget för social välfärd och i familjepolitiken.”

Den jämförelsen känns inte riktigt klockren.

Brödraskapets förre ledare, Mahdi Akef, hävdade att Förintelsen är ett påhitt. I en intervju 2008 förklarade Akef att han stödde al-Qaidas kamp mot ockupation och att Usama bin Ladin i hans ögon utan tvekan var en mujahid, en helig krigare, ingen terrorist.

Muslimska brödraskapet leds idag av Muhammad Badie, som i en predikan i höstas hyllade det väpnade motståndet: förändring kan bara komma genom att ”fostra en generation som eftersträvar döden på samma sätt som fienden eftersträvar livet”.

”Motstånd är det enda medlet mot den sionistisk-amerikanska arrogansen och tyranniet, och allt som behövs är att de arabiska och muslimska folken ställer sig bakom och ger sitt stöd”, sade Badie enligt en översättning av Memri, Middle East Media Research Institute.

Ingen behöver ”demonisera” Muslimska brödraskapet. Organisationen är självdemoniserande.

Med den egyptiska säkerhetstjänstens ögon på sig har brödraskapet haft goda skäl att odla bilden av sig självt som en reformistisk, moderat rörelse. Otaliga medlemmar har genom åren fått stifta närmare bekantskap med Mubarakregimens fängelsehålor och tortyrkamrar.

Bedömningen att brödernas variant av islamism inte kan räkna med något större stöd bland egyptierna bör också ifrågasättas.

När organisationens medlemmar ställt upp i val har det varit med den uttalade avsikten att inte försöka nå en majoritet, eller ens den tredjedel av platserna som gör det möjligt att blockera vissa beslut i parlamentet, och att inte utmana det styrande maktpartiet NDP:s ledande företrädare.

I parlamentsvalet 2005 fick kandidater knutna till Muslimska brödraskapet, trots regimens hot, trakasserier och valfusk en femtedel av platserna.

En opinionsundersökning från Pew Research Center publicerad i december 2010 antyder att det finns god jordmån för islamistisk extremism i Egypten.

49 procent har en positiv syn på Hamas medan 20 procent har en positiv syn på al-Qaida.

Drygt 80 procent är för stening av otrogna och för dödsstraff för apostater, avfällingar från islam.

Av den tredjedel av de tillfrågade som upplever att det pågår en kamp mellan dem som vill modernisera landet och fundamentalister stöder 59 procent fundamentalisterna och 27 procent reformisterna.

Egyptens framtid ligger i egyptiernas händer och så bör det vara. Vad omvärlden kan göra är att efter bästa förmåga stötta en utveckling mot frihet och demokrati.

Det är svåra politiska beslut som väntar.

När de skall tas är fromma förhoppningar ingen bra grund att stå på."

Sydsvenskan

LÄS OCKSÅ: Mats Skogskär: ”Kejsare Ilmar är naken”