Städbolagen diskriminerar

Många svenska städföretag är beredda att diskriminera anställda med utländsk bakgrund. Det visar en granskning som Sveriges Radios lokala kanaler har gjort.

Sveriges Radios lokala kanaler har ringt totalt 89 samtal till städbolag runt om i landet. Vi presenterar oss som ett företag som behöver hjälp med kontorsstädning och ställer frågan om de kan tänka sig att skicka en städare till oss som inte är invandrare. Den stora majoriteten, 52 stycken, svarar ja. Ett fåtal av dessa uppger att de inte har några anställda invandrare, men många går med på kravet trots att de har personal med utländsk bakgrund.

Det är olagligt att ställa upp på villkor som dessa.

- De ska svara att de inte kan diskriminera sina anställda, säger en expert till Sveriges Radio.

Läs mer på SR

Samma dag läser man om detta:


Skickades hem för sitt röda hår

När 26-årige Markus Persson kom till jobbet i måndags blev han hemskickad direkt. Orsak: han hade färgat delar av sitt hår rött.

Att skicka hem en anställd på grund av hårfärgen var ett beslut som togs snabbt av företaget. Förklaringen som de ger är att montörerna är företagets ansikte utåt.

- Kunder har hört av sig och frågat hur vi kan ha någon som har piercingar och annat krimskrams anställd. Då har vi satt oss ner och diskuterat det här med Markus, och vi tog då fram en företagspolicy om att man måste ha ett vårdat yttre, säger Stefan Dinesson och fortsätter:

- Självklart kan man ha förståelse för att han vill förverkliga sig själv. Men man förstå att det finns regler överallt i samhället, och gillar han inte våra regler så får han hitta en annan sysselsättning.


Läs mer i SvD och Aftonbladet

Se även inslaget från TV4 nedan:




Uppenbarligen är detta inte olagligt. Hur hade det låtit om hans arbetsgivare sagt "Kunder har hört av sig och frågat hur vi kan ha någon som har slöja eller burqa anställd".
Som han säger i inslaget: "Jag tycker det är sunt förnuft...",
"Markus får givetvis göra vad han vill, men då får han göra det på fritiden",
"..det finns regler överallt i samhället, och gillar han inte våra regler så får han hitta en annan sysselsättning".

Markus fick snällt anpassa sig till arbetsgivarens krav och plocka bort sina piercings på arbetet.
En slöja/burqa går också att ta av på arbetet och ta på sig på fritiden, men där backar man för religionen.

Markus känner sig kränkt när han tvingas ändra sin klädstil, som är en del av hans identitet, lika mycket som en slöja kan vara, men han har ingen religion att gömma sig bakom.

Religiös hänsyn går som bekant före sunt förnuft i detta land.