"Av en ren slump har det upptäckts att en dömd mördare har antagits till läkarutbildningen vid Karolinska institutet, KI. Han har avtjänat sitt straff och därmed har han formellt sonat sitt brott och bör vara redo att återinträda i samhället. Men nästa fråga som dyker upp, som delvis är fristående från frågan om botgöring och försoning, är om han är lämplig att vara läkare och om vi vill ha honom som kollega.
För rektorn vid KI, Harriet Wallberg-Henriksson, är frågan enkel: i ett fullständigt tankebefriat resonemang meddelar hon att i och med att han har antagits är frågan avgjord och det går inte att skilja honom från utbildningen. Inte ett ord om hans eventuella lämplighet, inte ett ord om det faktum att han faktiskt har ljugit och dolt sin bakgrund för att kunna antas, inte ett ord om hur hans framtida patienter kan tänkas känna och reagera inför att överlämna sig till en dömd mördare."
Läs läkaren Johan Lagerfelt´s inlägg i Dagens Medicin
Bra skrivit, Johan Lagerfelt! Jag vill inte lägga mina anhörigas, mina vänners eller mitt eget liv i händerna på en mördare.
Varför tiger svensk media om att det går en dömd mördare och utbildar sig till läkare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar