2010-09-13 12:30
En lång valrörelse går nu mot sitt slut, en valrörelse som började med våldsamma överfall och mordhot mot Sverigedemokraternas ungdomsförbund ute på landets skolor och som ser ut att sluta med kravaller, blodbad och förstörelse.
Orsaken till förekomsten av dessa mörka element i den svenska valrörelsen stavas extremvänstern. I skydd av förment goda paroller, samhällets naivitet, ett medvetet blundande och ibland också ett direkt moraliskt och ekonomiskt stöd från delar av arbetarrörelsen har denna onda kraft kunnat växa sig så stark att de nu hotar vår demokrati i dess grundvalar.
I mer än två decennier har extremvänstern närmast ostört kunnat misshandla, trakassera och hota sina meningsmotståndare. Trots att man företräder en lika avskyvärd ideologi och använder sig av lika avskyvärda metoder som nazisterna, så har det etablerade Sveriges reaktioner på extremvänsterns härjningar sällan blivit särskilt starka eller särskilt djupgående. Inte ens skövlingen av Göteborg 2001 ledde till några krafttag mot våldsvänstern. Fokuset och fördömandena flyttades snabbt över på de poliser, som med fara för sitt eget liv hade försökt stoppa extremvänsterns härjningar.
För egen del har jag levt med hotet och våldet från vänsterextremismen under större delen av mitt vuxna liv. Jag har sett mina vänner få sina hem förstörda och sina barn hotade. Jag har sett mina vänner bli slagna med knogjärn, järnrör, stenar och flaskor och jag har sett dem bli sprejade med tårgas och jagade med knivar. Jag har vänner som mot sin vilja tvingats lämna politiken av omsorg om sin familj och jag har till och med vänner som tvingats gå i landsflykt efter upprepat våld som riktats mot både dem och deras kära.
Allt detta har jag sett och jag har fått nog nu.
Bara under de senaste dagarna har våra valarbetare attackerats i Västerås och Stockholm och vår kommunfullmäktigekandidat i Falköping har fått sina bilar sönderslagna. Torgmöten har stoppats och flera av våra riksdagskandidater har attackerats med flaskor och raketer.
Vi har också tvingats uppleva det värsta övergreppet i partiets historia och kanske även ett av de värsta politiska dåd vårt land har sett i modern tid. Vår kommunfullmäktigekandidat i Malmö, den blott 24-åriga David von Arnold, som för första gången deltar i en valrörelse, överfölls i sitt hem, misshandlades, torterades och fick ett hakkors inristat i sin panna med en kniv.
Jag hoppades och trodde att ni skulle reagera när nyheten om detta vidriga illdåd nådde ut i massmedierna. Jag trodde att det skulle resultera i en våg av fördömanden, en livlig debatt och förslag på åtgärder i syfte att en gång för alla sätta stopp för våldsvänsterns härjningar. Tyvärr blev det inte så och därför skriver jag nu det här brevet.
Tortyrattacken mot min unge partivän i Malmö var droppen som fick bägaren att rinna över. Vi står nu vid ett vägskäl där vi antingen agerar gemensamt och bestämt eller fortsätter att förhålla oss passiva och successivt låter demokratins fiender erövra vårt samhälle. Även om vi Sverigedemokrater just nu är antidemokraternas främsta mål, så skall ni inte förledas till att tro att det slutar med oss. Jag vet att flera personer även i era organisationer redan har fått känna på avgrundsvänsterns bottenlösa hat och jag befarar att det kommer att bli allt vanligare om vi inte gör någonting nu.
För egen del har jag ett antal förslag som skulle kunna utgöra en början till en nödvändig offensiv mot extremvänstern och andra fiender till demokratin.
Jag anser till exempel att vi borde kriminalisera medlemskap och aktivt stöd till organisationer som använder sig av våld som en del i sin politiska strategi.
Jag tycker att lagen om högmålsbrott/ brott mot medborgerlig frihet borde börja tillämpas och att straffen för politisk motiverad brottslighet borde skärpas kraftigt.
Jag tycker att såväl stat, kommuner och landsting borde närmare granska hur olika typer av förenings- och utbildningsstöd används och att de stöd som direkt eller indirekt används för att stärka antidemokratiska krafter omedelbart borde dras in.
Jag tycker att skolorna borde få ett tydligare uppdrag att aktivt motarbeta vänsterextremismen och upplysa om dess människofientliga ideologiska rötter.
Jag tycker att stödet till forskning kring dessa terrorgrupper borde utökas och att föreningar som motarbetar vänsterextremism och hjälper aktiva medlemmar att hoppa av borde få utökat stöd.
Jag tycker också att polisens resurser för att förebygga och bekämpa extremvänstern och för att skydda dess offer borde ökas.
Jag är beredd att både modifiera och diskutera dessa förslag med er, men jag vill också väldigt gärna höra era förslag på hur detta hot mot vårt demokratiska samhälle skall kunna bekämpas.
Jag ser fram emot att få höra era förslag och hoppas att ni inser allvaret i den situation vi befinner oss i.
Med vänliga hälsningar
JIMMIE ÅKESSON
PARTIORDFÖRANDE (SD)
/Fröken Sverige - röstar självklart på www.sverigedemokraterna.se
