Av: Lone NörgaardOffentliggjort 13.01.08 kl. 03:00
Förbjud den muslimska huvudduken, även om det kan vara svårt att göra det i ett demokratiskt land. Argumentet för ett förbud är att det är en nödfallsåtgärd,
eftersom islamisterna utnyttjar huvudduken för att manifestera sig politiskt.Oss emellan så är jag ganska trött på att använda min sparsamma fritid på att sätta mig in i islam, islamism och euro-islam-ulven-i-fårakläder Tariq Ramadans senaste meriter.Det är helt enkelt för deprimerande och - ja, ursäkta den melodramatiska tonen så här på en söndag – skapar förtvivlan.
Men det finns ingen väg runt det varken för mig eller alla de danskar som uppfattar den multikulturella utopin och islamiseringen av Europa som ett hot mot de västerländska demokratierna. Vi får stänga av TV:n, sova en timme mindre per natt och använda den vunna tiden till att göra vår läxa.
Den består av att läsa Koranen samt böcker, tidningsartiklar, bloggar och tidskrifter – även på engelska och tyska - som kritiskt analyserar utvecklingen just nu och historiskt.Särskilt Politikens och Informations läsare, däribland den stora homogena kulturelit som har DR2 [motsvarar kanske P1] och P1-morgon som huvudsakliga nyhetskällor, har ett omfattande projekt framför sig, eftersom de så ogärna vill rubbas i sitt godhets-, mångfalds- och offerperspektiv.
Å andra sidan är jag fullständigt säker på att Politiken-människorna önskar samma sak för sina barn och barnbarn som jag för mina, nämligen att de får överta ett välfungerande, tryggt och fredligt samhälle.
Mot den bakgrunden är jag mycket förundrad över Töger Seidenfaden & likasinnades blockering mot att sätta sig in i politisk islam och dess ”körplan” för islamiseringen av väst.
Den övergripande ”instruktionen” lyder att muslimer inte ska integrera sig som enskilda individer i de samhällen där de är i minoritet, utan bosätta sig i grupper som sedan kan komma att utgöra en majoritet i dessa områden.Därnäst är kravet att de ska försöka påverka de sociala, kulturella och religiösa organen med syfte att få igenom muslimska särkrav. Genomförande av sharia är målet.Om man ska beskriva strategin mer detaljerat, så handlar det om först att skapa en muslimsk medvetenhet:
Kvinnorna ska iföra sig hijab (huvudduk) och alla äta halalkött, för det ger synlighet till det muslimska samfundet.De vet vem de är och sharia kan så smått börja att föras ut i livet.Som upplysning kan jag i Valby och på Frederiksberg i Köpenhamn, där jag har bott de senaste 25 åren, konstatera en explosion i inte bara antalet
huvuddukar, utan också burkor.
Därnäst gäller det att skapa organisationer som sätter islam i centrum.På dansk jord kan man hänvisa till bl.a. Dansk Islamisk Råd, Det Islamiska Trossamfund i Danmark, Islamisk Videns- och Informations Center (IVIC), Minhaj-ul-Quran och Hizb ut-Tahrir.
Samma mönster visar sig över hela Europa.Var och en av dessa organisationer sätter sig ner och utarbetar sina principer: Vad är våra mål, vart vill vi, vilka medel ska användas? Hur passar islam in här, och hur kommer sharia in i bilden?
När den spiken är på plats ska muslimerna gå vidare till tredje fasen, dvs till de lokala myndigheterna. De ska slå på att de har många muslimska barn i skolan, så att skolan kanske borde se till att ta hänsyn till barnen när det gäller mat, klädsel, ramadan och i själva undervisningen.De ska alltså vända sig till de lokala myndigheterna och institutionerna som görs ansvariga för kraven och problemen.
På detta sätt blir islam helt sakta accepterat som en offentlig angelägenhet av central betydelse.I Danmark arbetar myndigheterna numera dygnet med islam, som nu är ett legitimt och självklart ämne i kommunstyrelsens eller skolledningens dagliga arbete och i förvaltningsarbetet.
Alla har nu vant sig vid att de problem som skapas av muslimer ska lösas av demokratins institutioner. Sjuksköterskor, socialarbetare, polis, lärare och annan skolpersonal, kriminalvårdare och alla möjliga andra sliter som bävrar, medan eländet växer.Kvinnolikvideringar, gängkriminalitet, vandalisering, matvanor, belastning av sjukhusen och
bristande förvärvsförmåga är alltihop problem som de lokala ska lösa och bekymra sig över, för
muslimer framställer ofta sig själva som offer som inte själva har någon skuld för sina svårigheter att klara sig i ett modernt samhälle.
Huvudduken är en spjutspets i denna islamiseringsprocess - medvetet eller omedvetet för huvuddukbärarna.Men hur ska jag och andra då förhålla sig till de kvinnor som - med rätta - hävdar, att de själva fritt har valt huvudduk?
Förslag: Via ett tillfälligt (5-10 år?) uniformsförbud à la 1930-talet som infördes för att nazisterna, KU:arna och kommunisterna missbrukade uniformen politiskt. Den danska scoutkåren undantogs således från uniformsförbudet, eftersom man per definition inte var någon buse när man tog på sig uniformen.
I dag hotar islamismen den fria världen, men det betyder givetvis inte att alla som bär huvudduk är militanta. Därför kan man argumentera för ett huvudduksförbud på annat sätt, nämligen genom att göra gällande att faran just nu är att islamisterna med Muslimska Brödraskapet och Ramadan i spetsen utnyttjar huvudduken för att manifestera sig politiskt.
Ett förbud på arbetsplatser och offentliga institutioner är därför nödvändigt endast för att vi konfronteras med en ökande radikalisering av muslimer.Genom att tidsbegränsa förbudet ges det utrymme för en tolkning av huvudduk som något annat och mer än ett a-historisk totalitärt uttryck.Med denna infallsvinkel nyanseras såväl huvudduken som debatten genom att man signalerar att vi är väl medvetna om att det är ett problem att förbjuda huvudduk i ett demokratiskt land. För det är det!
Men förbudet är så att säga ett slags nödfallsåtgärd.Från
Jyllands-PostenÖversättning
Räknenissen, ExilenSå sätt igång, Nyamko Sabuni, och ta tag i dessa problem i Sverige nu! Förbjud slöjorna - precis som du ville göra innan.
