"Hur bortkollrad får man bli?
I förra veckans Debatt i SVT var ett av ämnena islamofobi. Definitionen av islamofobi likställdes med rasism och antisemitism.
Hur står det till i det svenska intellektets centralbank? Själv satt jag pionröd, fylld av skam över den samlade obegåvningsreserven i studion.
Om den ändå hade kallats "muslimofobi" så hade den, trots den förvirrande hänvisningen till ett sjukdomstillstånd, med lite välvilja kunnat accepterats som en form av rasism.
Ingen kvinna ska behöva utstå att främlingar drar i slöjan eller acceptera bilden av att muslimer förväntas äta barn och slå kvinnor. Betyder det att jag då också måste acceptera islam som en politisk kraft?
Sedan när blev det obligatoriskt att buga för en religion?
Islam är inget undantag från andra religioner. Dess förtryck av kvinnor, homosexuella, oliktänkande och andra religiösa grupper är alive and kicking.
Många firar ramadan, jul eller hanukkah som en del av en tradition utan att låta resten av livet styras av religiösa dogmer. Men nu försöker en grupp människor på ett högst tvivelaktigt sätt stämpla alla islamkritiker som rasister och fiender till muslimer.
Här säger jag stopp! Bevare mig väl för en verklighet där religionerna dikterar lagen, men också för den där de styr den offentliga samtalet.
Statens roll är att skydda individen från hot, diskriminering och våld så att hon kan röra sig fritt fysiskt – men även mellan ideologier, religioner och sexualiteter – utan att det får traumatiserande eller våldsamma konsekvenser.
Detta gäller även den muslimska delen av befolkningen. Men steget är långt mellan skyldigheten att skydda individen till att tvingas anamma en religiös ideologi."
Läs hela det STRÅLANDE debattinlägget av Dilsa Demirbag-Sten i GT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar