"Någon som kommer ihåg Saddam Husseins informationsminister, Mohammed Said as-Sahaf, även kallad "Bagdad- Bob"? Bagdad- Bob blev känd och utskrattad över hela världen, då han trots alldeles uppenbara irakiska nederlag fortsatte att förneka verkligheten och låtsas som att Irak i själva verket var på väg att vinna kriget mot USA. Till och med när de amerikanska trupperna intog Bagdads förstäder och bara befann sig några kilometer ifrån honom själv, så höll han envist fast vid sin historia om att amerikanerna inte var i närheten av Bagdad och att alla amerikanska trupper antingen hade flytt eller var infångade.
Under min mejlväxling med Brottsförebyggande rådet angående muslimska mäns eventuella överrepresentation i våldtäktsstatistiken som kan beskådas nedan har jag vid flera tillfällen, osökt kommit att tänka på just Bagdad-Bob.
Något jag också kommit att tänka på är det uttalande som professor Sten Levander, ledamot av BRÅ:s vetenskapliga nämnd, fällde i Aftonbladet 2002-04-05:
"- Det är katastrof överallt på BRÅ. Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur. BRÅ:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet"
Det är möjligt att jag överdriver och att jag kanske är jag alltför färgad av mitt eget engagemang i ämnet för att kunna göra en objektiv bedömning. Döm själva:
Hej Klara,
I Aftonbladet 2009-10-20 citeras du när du säger att det finns "ingen grund för att muslimska män skulle vara överrepresenterade." som förövare i statistiken över anmälda våldtäkter. Du påstås också ha sagt att det är "bra" att Sverige har ett högt antal anmälda våldtäkter.
Med anledning av detta skulle jag vilja ställa några frågor till dig som jag hoppas att du kan besvara snarast möjligt:1. Är du korrekt citerad?
2. Menar du att det inte finns någon som helst koppling mellan antalet anmälda brott och det faktiska antalet utförda brott beträffande våldtäkt?
3. Är det inte så att den senast redovisade statistiken (BRÅ 1996:2) där överrepresentation beträffande våldtäkt bryts ned på ursprungsland, visade att män från Algeriet, Marocko, Libyen, Tunisien och Irak, stod för den kraftigaste överrepresentationen?
4. Är det inte rimligt att anta att det absoluta merparten av de män som invandrat från dessa muslimska länder också är muslimer?
5. Om ditt svar på fråga 3 & 4 skulle vara ja, står du då fortfarande fast vid att Åkessons påstående var helt grundlöst?
Med vänlig hälsning
Mattias Karlsson(SD)
from: ress@bra.se">press@bra.se
till: mattias.karlsson@sverigedemokraterna.seDatum: 26 oktober 2009 08.18
Ämne: Brå-svar
Skickat från: bra.seHej Mattias!
1) Nej, citatet från 20/10 är en lite olyckligt förkortad version av en intervju med mig som publicerades i Aftonbladet dagen innan. I intervjun säger jag att jag tycker det är bra med många anmälningar eftersom det tyder på att många vågar gå till polisen när de blivit utsatta. Vad jag menade är att det arbetas på flera håll för att höja anmälningsbenägenheten av mäns våld mot kvinnor och att det lyckligtvis ger resultat.
2) Det finns ingen enkel koppling, nej. Anmälningar är reaktioner på brott, inte brotten i sig. Teoretiskt skulle man kunna anta att om toleransen mot en viss typ av våld minskar, leder det till fler anmälningar och färre faktiska brott. Faktisk och anmäld våldtäktsbrottslighet kan alltså ha t.o.m. omvänd utvecklingstrend. Säkert vet vi inte eftersom vi aldrig kommer att ha ett facit i form av ett pålitligt mått på hur många våldtäkter som faktiskt begås. Om du vill veta mer om hur Brå resonerar om våldtäktsutvecklingen utifrån anmälningar, titta gärna i vår rapport 2008:13, Våldtäkt mot personer 15 år och äldre - utvecklingen under åren 1995-2006. Den kan laddas ner från vår hemsida.
Även om Sverige, mycket riktigt, toppar statistiken över anmälda våldtäkter i Europa, ligger statistiken i stort sett på det europeiska genomsnittet när det gäller andelen personer som i så kallade offerundersökningar uppger att de blivit utsatta för sexuellt våld (ca 2 procent av urvalet). Sådana skattningar har också sina brister men är ett väsentligt mycket bättre mått om man vill jämföra olika länder eller utvecklingen inom samma land över tid.
3)I Brå:s rapport från 1996 finns det visserligen uppgifter om brottsdeltagande uppdelat på brottstyp och nationalitet, men där står också att antalet individer beträffande i synnerhet våldtäkt är för lågt för att dra slutsatser. Dessutom är siffrorna 20 år gamla och i dag finns det inga belägg inom den etablerade forskningen för att trosuppfattning har något reellt förklaringsvärde för vem som begår våldtäkt.
4)Det vet jag inte. Allt vi kan säga är att islam är den dominerande religionen i de länder du nämner. Det strider mot grundlagen att registrera människor utifrån deras tro, så huruvida just de som kommer till Sverige är muslimer vet man inte.
5) Mitt svar är inte 'ja' på vare sig fråga 3 eller 4. Och jag står fast vid att det inte finns forskning som visar ett samband mellan islam och våldtäktsbenägenhet.
Vänligen
Klara Hradilova Selin
Från: mattias.karlsson@sverigedemokraterna.se
Datum: 29 oktober 2009 03.57
Ämne: Re: Brå-svar
Till: ress@bra.se">press@bra.seHej Klara,
Stort tack för svaren.
Dina svar gav dock upphov till ett antal funderingar och följdfrågor som jag hoppas att du också kan besvara så snart som möjligt:
1. Du skriver att ett ökat antal anmälningar inte kan användas för att påvisa en reell ökning av det faktiska antalet våldtäkter och hänvisar istället till s.k "offerundersökningar". Om jag inte missminner mig har exakt samma diskussion tidigare förts kring gatuvåldet och där visade SVT:s nyheter 2007- 10 -29, genom en undersökning bland landets större sjukhus, att det faktiskt hade skett en kraftig reell ökning av gatuvåldet på senare år, samtidigt som BRÅ med hänvisning till sina offerundersökningar vidhöll att ingen ökning hade skett. Med anledning av detta undrar jag om ni lärt er någonting och om ni arbetar med andra metoder än bara offerundersökningar för att kunna fasställa huruvida en reell ökning har skett eller inte?
2. Bland de nationaliteter som utpekas som de mest överrepresenterade beträffande våldtäkt i BRÅ 1996:2 är andelen muslimer totalt sett någonstans mellan 97%-99.5%. Du har givetvis rätt när du säger att man inte med total säkerhet kan säga att just de som kommer till Sverige därmed också är muslimer. Min fråga gällde dock inte huruvida man med total säkerhet kan säga detta utan om man inte rimligen kan anta att det är så?
3. Du skriver att det inte finns några belägg inom den etablerade forskningen för att trosuppfattning skulle ha något förklaringsvärde beträffande vem som begår våldtäkt. Samtidigt säger du att det strider mot grundlagen att registrera trosuppfattning. Hur har man kunnat forska på detta samband när man inte får undersöka trosuppfattningen hos förövarna? Är det internationell forskning du syftar på? I såfall vilken?
Pernilla Ouis, Fil dr i humaekologi och lektor på Malmö högskola, med bland annat heder och sexualitet bland muslimer som forskningsområde, har i en rapport om kvinnors utsatthet i ett antal muslimska länder, skrivit följande:
"The issue of women’s honour is in the domain of culture, religion and law in Arab and Islamic communities, which fosters the culture of violence and subjugation against women."
Ovanstående torde vara relevant i sammanhanget. Texten cencurerades dock av uppdragsgivaren Rädda barnen med motiveringen att den riskerade att "konstruera ett Vi och Dom" och i ett sådant samhällsklimat är det såklart svårt att få till stånd någon etablerad forskning till stöd för att synen på sexualbrott skulle skilja sig åt mellan olika nationaliteter och religioner, speciellt när det strider mot grundlagen att forska närmare kring ämnet. Socialantropologen och forskaren, Aje Carlbom, gav dock stöd för den vetenskapliga bärigheten i Ouis rapport, och konstaterade bland annat i Sydsvenska Dagbladet 2008-02-24 att: "Emotionellt och sexuellt våld mot flickor och kvinnor är, som Ouis visar, institutionaliserat i Mellanöstern och norra Afrika."
Trots att Danmark numera har ett betydligt öppnare samhälls- och forskningsklimat, så utspelade sig en liknade situation där för några år sedan, då kulturpsykologen. Kirsten Damgaard, fick i uppdrag från organisationen "Sex og samfund" att författa en rapport kring unga danska muslimers sexualsyn. Damgaard tog sig an uppgiften och genomförde djupintervjuer med en större grupp unga, manliga, danska muslimer. Den färdiga rapporten publicerades dock aldrig eftersom "Sex og samfund" inte gillade resultatet, som bland annat bestod i en redogörelse för hur de unga muslimerna såg ned på danska kvinnor och refererade till dem i termer av "gatuluder" som man kan roa sig med samtidigt som man betraktade muslimska kvinnor med slöja som "rena" och som man "skulle låta vara ifred".
Samma syn på skandinaviska flickor framkom i en intervju som Dagens Nyheter 2000-02-11 gjorde med en grupp unga män med arabisk bakgrund efter den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Rissne. Där kunde man bland annat läsa att: "det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej, säger Hamid."
Liksom i Norska Radio P4 2008-05-14 då en grupp män från de muslimska länderna Somalia och Senegal intervjuades om de icke-västliga invandrarnas kraftiga överrepresentation i våldtäktsstatistiken i Oslo. De uttalade sig då på följande sätt:
”Men hør nå, norske jenter klager over at utenlandske gutter gjør ditt og datt, men grunnen til at det skjer mange voldtekter er at norske jenter går nesten helt nakne! Det er som å si « kom her og knull meg”
Även flera framträdande muslimska företrädare i Västvärlden såsom t ex Mufti Shahid Mehdi i Danmark, Sheikh Taj al-Din al-Hilali i Australien, Imam Sheik Fawaz Jneid i Nederländerna och Sheikh Yusuf al-Qaradawi i Storbritannien har på senare år, i olika ordalag, givit uttryck för ståndpunkten att obeslöjade kvinnor "ber om att bli våldtagna" ( The Copenhagen Post- 2004-09-24, FrontPage Magazine 2006-11-01, Elsevier 2009-09-11) Så har även den svensk-muslimske tonårsidolen och rapparen Ayo gjort (Aftonbladet 1999-10-25)
I den epedemi av våldtäkter och sexuella trakasserier som på senare år drabbat de invandrartäta franska förorterna har man kunnat se att de kvinnor som bär västerländska kläder och försökt anamma en västerländsk livsstil också är de som drabbats värst (Time, 2002-11-24). I likhet med Sverige är det inte tillåtet att registrera religionstillhörighet, men en studie kring det ökande antalet gruppvåldtäkter i Frankrike utförd av Dr. Patrice Huerre, psykatiker vid appellationsdomstolen i Paris, visade att 52% av förövarna kom från Maghreb-länderna/Nordafrika och 20% från Afrika söder om Sahara.
Den danske psykologen, Nicolai Sennels, kom tidigare i år ut med boken: Blandt kriminelle muslimer: En psykologs erfaringer fra Københavns Kommune. Bokens bygger på de djupintervjuer som Sennels gjort med över 200 internerade, kriminella muslimer på institutionen Sønderbro i Köpenhamn, där han fram tills nyligen arbetade. Den bärande tesen i boken är att muslimsk kultur- och religion har stor inverkan på många kriminella invandrares beteendemönster.
År 2001 visade statistik från den norska polismyndigheten att män från muslimska länder var kraftigt överrepresenterade som förövare vid våldtäkt och att merparten av offren var etniska norskor. Uppgiften kommenterades av Unni Wikan, professor i socialantropologi vid Oslo universitet, som själv varit bosatt i muslimska länder under många år. Wikan sade sig inte vara överraskad av resultaten. Hennes råd till norska kvinnor var att acceptera att de nu levde i ett mångkulturellt samhälle genom att börja klä sig mer konservativt när de lämnade hemmet. Wikan menade att man i de flesta muslimska länder ser det som att det är kvinnan som bär ansvaret vid en våldtäkt och att det är rimligt att muslimska invandrare bär med sig dessa värderingar när de flyttar till Norge. (Dagbladet 2001-09-06)
En färskare studie som presenterades i April 2009 visade att samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo de senaste tre åren hade begåtts av icke-västliga invandrare, primärt från muslimskt dominerade områden såsom Somalia och Kurdistan, NRK 2009-04-16
I Encyclopedia of Women & Islamic Cultures: Family, law, and politics, sid. 369, konstaterar man vidare att inga muslimska stater i Nordafrika och Mellanöstern erkänner våldtäkt inom äktenskapet som ett brott, vilket framstående muslimska företrädare försvarat genom direkta hänvisningar till påbud från profeten Muhammed och islams heliga skrifter:
4. I Aftonbladet sade du att det finns ”ingen grund för att muslimska män skulle vara överrepresenterade.". ”Ingen grund” kan av läsarna knappast tolkas på något annat sätt än att Jimmie Åkessons påstående skulle vara helt taget ur luften. Kan du inte, b la mot bakgrund av ovanstående uppgifter hålla med om att det hade varit mer korrekt av dig att säga att det finns starka indicier som talar för att muslimska män sannolikt är överrepresenterade, men att det inte kan anses som helt vetenskapligt säkerställt, bl a därför att det i de flesta västerländska länder inte är tillåtet att forska på området?
5. Rätta mig om jag fel, men är det inte så, att anledningen till att de senast publicerade siffrorna över misstänkta våldtäktsmän, nedbrutet på nationalitet, är 20 år gamla, är att BRÅ medvetet valt att inte redovisa denna statistik i den senare undersökningen 2005:17? Dagens Nyheter som 2005-11-05 uppger sig ha talat med, Peter Martens, statistiker på Brå, strax innan rapporten släpptes (och cencurerades?) hävdar dock att det statistiska underlaget för den nya rapporten visade att samma grupper som stod för den största överrepresentationen i våldtäktsstatistiken 1996 även gjorde så 2005. Är det inte också så att man i 2005:17 explicit konstaterar att bilden beträffande invandrares brottslighet i princip är densamma som i 1996:2 och att invandrare från Nordafrika har den största överrepresentationen beträffande brottslighet rent generellt? Utifrån dessa uppgifter drar iallafall jag slutsatsen att mönstret är oförändrat och att män från muslimska länder, med största sannolikhet och med utgångspunkt i de uppgifter vi för nrävarande har att tillgå i ämnet, fortfarande står för den största överrepresentationen. Kan du anföra några andra/nya uppgifter som skulle ge mig skäl att revidera denna uppfattning?
Med vänlig hälsning
Mattias Karlsson(SD)
From: ress@bra.se">press@bra.se
Till: mattias.karlsson@sverigedemokraterna.seDatum: november 2009 14.10
Ämne: Re: Brå-svar
Skickat från: bra.seHej Mattias!
Brå arbetar ständigt med att utveckla metoder för att studera brottsligheten och i våra rapporter kan du läsa att vi flitigt använder oss av olika datakällor, inte minst av sjukvårdsdata. Hur sjukvårdsdata kan användas och tolkas kan du även läsa mer om i misshandelskapitlet i Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 (Brå 2008:23).
Som jag tidigare sade finns det så vitt jag vet inga belägg inom den etablerade forskningen för att muslimer skulle vara särskilt våldtäktsbenägna. Och ett av flera skäl är kanske just att sådana studier inte bedrivs, inte minst för att det strider mot den svenska grundlagen. Inte ens om det vore tillåtet tror jag att det skulle vara relevant eftersom religionstillhörighet är ett alldeles för komplext begrepp när det gäller att förklara brottslighet.
Det är inte självklart hur vare sig religion eller kultur relaterar till nationalitet eller etnicitet, eller till brottslighet för den delen. Att sätta ett likhetstecken mellan dem riskerar att leda till felaktigheter i slutsatserna och till oanvändbara resultat. Jag reagerar över det vaga uttrycket 'muslimer', och jag frågar mig om det syftar på aktivt troende, människor från vissa länder eller personer med ett visst utseende, namn eller modersmål. Innan det är klargjort är en studie i ämnet inte meningsfull.
Vänligen
Klara Hradilova Selin"Lånat från Mattias Karlssons blogg. Gå gärna in där och kommentera och tacka Mattias för hans enastående arbete för kvinnors/flickors trygghet i Sverige!
"Fetmarkeringarna" i texten, är som oftast gjorda av Fröken Sverige!
/Fröken Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar