Efter att ha fått utstå berättigad kritik i rikstäckande medier för sina ignoranta och djupt olustiga uttalanden om det växande judehatet i Malmö försöker sig Illmar Reepalu idag på en halv pudel. Enligt Svenska Dagbladet hävdar Reepalu att han hittills inte vetat tillräckligt om den judiska befolkningens utsatthet i Malmö, men efter att idag ha fått information om detta är han nu beredd att vidta åtgärder.
Att Reepalu nu slutligen tycks vara beredd att göra åtminstone en mindre omvändning under galgen är förvisso positivt. Påståendet om att han hittills saknat information om den judiska minoritetens utsatthet i Malmö är dock en ren lögn.
Även om det nu mot förmodan skulle vara så att Reepalu inte läser någon av de Malmöitiska lokalmedier som vid upprepade tillfällen rapporterat om den växande antisemitismen inom kommunen, så har han ändå blivit informerad om situationen vid flera tillfällen. Sverigedemokraterna i Malmö har nämligen upprepade gånger väckt frågan både i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Jag har personligen sett att Reepalu varit närvarande när SD väckt dessa frågor och han har själv deltagit i debatten kring ämnet.
För att friska upp Illmar Reepalus minne publicerar jag nedan de skrivelser som SD Malmö lämnat in till kommunfullmäktige i ärendet de senaste åren:
Motion inlämnad i januari 2008:
Motion angående åtgärder mot antisemitism bland Malmös skolungdomar
Efter att under en längre tid ha fört en relativt undanskymd tillvaro, tycks antisemitismen i Sverige åter vara på frammarsch, vilket bland annat manifesterat sig i attentat mot synagogor, trakasserier och våld mot enskilda judar och en allt större hotbild mot judiska institutioner.
Polariseringen och de etniska motsättningar, som följt i spåren av massinvandringen, har skapat nya, unga rekryter till de nynazistiska organisationerna och inom de vänsterextrema organisationerna tycks kritiken mot Israels politik allt oftare slå över i antisemitism. Flera rapporter, från bland annat Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet, pekar dock på att den nya antisemitismen har sitt starkaste fäste bland arabiska och muslimska invandrargrupper och att de antisemitiska tendenserna visar sig redan i unga år.
I rapporten ”Det förnekade hatet”, som tagits fram av Svenska kommittén mot antisemitism, vittnar lärare, från bland annat Malmö, om återkommande problem på skolor, där framförallt arabiska och muslimska elever vägrar delta i undervisning om judendomen och Förintelsen, framhåller Adolf Hitler som ett föredöme eller helt förnekar att Förintelsen av Europas judar har ägt rum. Rapporten visar också att, beträffande de antisemitiska incidenter där man kunnat knyta förövaren till en viss grupp, så står den muslimska gruppen för en nästan dubbelt så stor andel som de höger- och vänsterextrema grupperna tillsammans. Så gott som samtliga lärare som konfronterats med antisemitiska yttringar vittnar också om att det saknas kunskap kring frågan och att agerandet ifrån ledningen på de berörda skolorna lämnat mycket i övrigt att önska.
Om det är korrekt att antisemitismen är mer utbredd bland muslimska invandrargrupper är det av yttersta vikt att just Malmö, som en stad med en mycket hög andel invånare ifrån dessa grupper, snarast möjligt uppmärksammar och erkänner problemet.
Oavsett varifrån hatet kommer, måste Malmö kommun förbättra sin kunskap och sedan vidta åtgärder för att förhindra att antisemitismen får ökat fotfäste i vår stad.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår sverigedemokraterna kommunfullmäktige att besluta:
att uppdra åt kommunstyrelsen att återkomma med förslag om att en utredning skall tillsättas i syfte att kartlägga antisemitismens karaktär och omfattning bland Malmös skolungdomar samt föreslå lämpliga åtgärder för att motarbeta denna avskyvärda idéströmning.
Enkel fråga väckt 2009-02-11:
Enkel fråga till skolkommunalrådet Agneta Eriksson angående nya åtgärder för att motverka antisemitism
Vid kommunfullmäktiges sammanträde i augusti 2008 behandlades en motion ifrån Sverigedemokraterna angående att genomföra en kartläggning av antisemitismens omfattning och karaktär i Malmös skolor. Syftet med kartläggningen skulle vara att finna mer effektiva strategier för att bekämpa antisemitismen. Som grund för motionen låg en rapport från svenska kommittén mot antisemitism, där skolpersonal från bland annat Malmö vittnade om en omfattande antisemitism bland vissa elevgrupper. Även andra rapporter från bland annat Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia talade för att Malmö, genom sin befolkningssammansättning, kunde löpa stor risk för att drabbas av omfattande antisemitism.
Svaret från vänstermajoriteten och Agneta Eriksson var då att inga nya åtgärder behövdes och att det redan existerande, allmänna värdegrundsarbetet var fullt tillräckligt.
Under den senaste tiden har den judiska minoriteten i Malmö drabbats av en rad attacker med antisemitiska förtecken. Situationen har nu gått så långt att judiska ungdomar medvetet börja dölja alla kopplingar till sitt ursprung för att inte drabbas av överfall.
Med anledning av dessa senare händelser vill jag ställa följande fråga till skolkommunalrådet Agneta Eriksson:
- Vidhåller du din tidigare uppfattning om att inga nya åtgärder behöver vidtas för att stävja antisemitism bland Malmös unga?
/Sten Andersson (SD)
Enkel fråga väckt 2010-01-26:
Enkel fråga till kommunstyrelsens ordförande Illmar Reepalu angående vänstermajoritets strategi för att bemöta den växande antisemitismen
Vid kommunfullmäktiges sammanträde i augusti 2008 behandlades en motion ifrån Sverigedemokraterna angående att genomföra en kartläggning av antisemitismens omfattning och karaktär i Malmös skolor. Syftet med kartläggningen skulle vara att finna mer effektiva strategier för att bekämpa antisemitismen. Som grund för motionen låg en rapport från svenska kommittén mot antisemitism, där skolpersonal från bland annat Malmö vittnade om en omfattande antisemitism bland vissa elevgrupper. Även andra rapporter från bland annat Brottsförebyggande rådet och Forum för levande historia talade för att Malmö, genom sin befolkningssammansättning, kunde löpa stor risk för att drabbas av omfattande antisemitism.
Svaret från vänstermajoriteten var då, liksom senare, när vi ställde en enkel fråga med anledning av en serie attentat mot judiska byggnader och sammankomster, att inga nya åtgärder behövdes och att det redan existerande, allmänna värdegrundsarbetet var fullt tillräckligt.
Sedan frågan senast diskuterades i kommunfullmäktige har flera medier rapporterat om att situationen förvärrats ytterligare och nu blivit så allvarlig att Malmös judar, i synnerhet barnfamiljerna, i allt högre utsträckning väljer att fly från staden. Enligt Skånska Dagbladet 2010-01-25 uppger polismyndigheten att hatbrotten mot judar i Malmö har fördubblats det senaste året.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till kommunstyrelsens ordförande Illmar Reepalu:
- Är du nöjd med vänstermajoritetens hittillsvarande strategi för att bemöta den växande antisemitismen?