Leo Sundberg: Rånförsök vid Stureplan

"Igår kväll, när jag hade varit inne i stan sent, var jag på väg hem och jag gick ner till tunnelbanan vid Stureplan. Där stod det ett invandrargäng, fem araber och en indier. När jag gick förbi dem ropade en av dem:

"Vi rånar honom, ta hans plånbok!"

En naturlig reaktion hade kanske varit att bli rädd, springa därifrån eller ge bort pengarna frivilligt. Nu är jag lite speciellt funtad, jag har aldrig fått lära mig att man ska vara rädd eller nåt sånt skit. Om jag ska kalla mig modig eller bara rätt och slätt avskrapad av självbevarelsedrift, ja det får var och en själv avgöra.

Hur som helst saktar jag ner, tittar på honom och ler. Jaså grabben, så du ska råna mig? Den var bra hördu...

Den kaxige kommer helt ur balans. De andra skrattar åt honom.

Invandrarkillarna byter nu strategi och plockar fram lite stöldgods som de vill sälja till mig. Mina pengar är de fortfarande ute efter, men plötsligt är de faktiskt beredda att ge något tillbaka. Jag vill inte vara tvunget ohyfsad, så jag tackar nej till erbjudandet. En av araberna blir så sur att han tar stöldgodset och drämmer i marken. Till hans kompis säger jag bara: din kompis är galen.

Sen går jag därifrån som inget har hänt. Polisanmälan? Polismakten av idag är ett skämt och sätter ingen skräck i kriminella gäng, de drivs av flumprinciper om brobyggande. Detta säger mer om den politiskt lojala ledningen än de modiga polismän som dagligen ser helvetet i vitögat. Fredrik Reinfeldt har på sitt egna sätt rätt, det mångkulturella samhället är verkligen ett spännande samhälle.

Varför gjorde jag som jag gjorde? Jag har läst artikeln om hur många invandrargäng "krigar mot svenskarna" och försökt sätta mig in i det här utan att hindras av någon politisk korrekthet. Inte för så länge sedan blev en svensk kompis utsatt för rånförsök av två negrer i Malmö. Så jag var på sätt och vis förberedd."

Läs hela Leos blogginlägg här