Jens Leandersson, sd: Vilka är värst, förövarna eller journalisterna?

"Den svenska journalistkåren tycks ha beröringsångest inför alla frågor om invandringens negativa konsekvenser, särskilt när det gäller invandrare som begår brott.

Exempel nummer ett:

Fredagen den 25 juli 2008 rånas Sparbanken i skånska Skurup. Förövarna använder kniv och automatvapen. På måndagen rapporterar journalisterna att tre gärningsmän, 15, 16 och 19 år gamla, har häktats vid Ystads tingsrätt och att de är kända av polisen sedan tidigare. Inte någon journalist eller ledarskribent vid landets tidningar skriver ut namnen på de misstänkta eller försöker sig på en analys av brottslingarnas framfart eller vilka medel som finns att tillgå för att vända den dystra utvecklingen. Analysen stannar vid en artikel där folk i 15-åringens närhet får ge kommenterar:

"Från att vara världens finaste pojke har han gått till att bli någon som åker omkring och rånar stort och smått."

Undertecknad kontaktar skånska tidningar och frågar varför man inte skriver ut att de häktade är hemmahörande i det mångkulturtella Malmö och heter Argjent Lukacs, Josef Bassam El-Heich och Rami El Mohamad. Svaret är att det "endast skulle gynna Sverigedemokraterna och det vill vi inte medverka till". "

"Exempel nummer två:

Under festivalen Stockholm Pride blir två homosexuella män brutalt misshandlade. Samtliga medier rapporterar om brottet. Det centrala budskapet är att polisen inte ser tillräckligt allvarligt på "hatbrott". Flera journalister gör dessutom en koppling mellan överfallet och Sverigedemokraternas framgångar.

Inom bloggvärlden spreds dock snabbt en mer nyanserad bild av överfallet; hatbrottet var inte i första hand riktat mot homosexuella utan snarare mot svenskar. De som sparkade och knivskar de homosexuella skrek nämligen samtidigt att: "Alla svenskar är bögar!"

Några dagar senare grips de tre gärningsmännen. Deras namn är Zahed Rezai, Alem Mohammad och Siyabent Gülen. Anklagelsen lyder "försök till dråp, alternativt grovt rån", och i vanlig ordning drabbas journalistkåren av tunghäfta och skrivkramp."

Läs hela Jens Leanderssons strålande blogginlägg här